SVT Opinion publicerade den 29 mars en debattartikel av advokat Thomas Olsson, angående mitt inblandande i Kevinfallet. Jag har nu skrivit en replik på denna, vilken finns att läsa här nedan samt i sitt sammanhang på följande länk: [Sven Å Christianson: ”Thomas Olssons personangrepp på mig följer ett trist mönster”]
Sven Å Christianson: ”Thomas Olssons personangrepp på mig följer ett trist mönster”
Thomas Olsson skriver på SVT Opinion att utpekandet av bröderna ”saknade helt stöd i fakta”.
Han vet mycket väl att det inte var så.
Huruvida bevisningen räckte för att peka ut bröderna kan man tvista om.
Två åklagare har gjort skilda bedömningar i den frågan.
Nu är det den senare bedömningen som ska gälla.
Men Olsson – som är en erfaren och skicklig försvarsadvokat – vet naturligtvis att det inte går att säga att alla misstankar är borta.
Det tillhör hans roll som försvarare att lägga ut dimridåer i bevisfrågan och anknyta till den mediadramaturgi som förutsätter att sanningen till slut har uppenbarats.
Olsson går emellertid längre och påstår att jag skulle ha ”kannibaliserat” på lögner.
Jag har föreläst och skrivit böcker utifrån de beslut som tagits inom rättsväsendet.
Utredningsarbetet 1998 var ambitiöst och huvudsakligen skickligt gjort från polisens sida.
Jag vill även tro att de psykologer från Barn- och ungdomspsykiatrin som biträdde polisen på daglig basis och satt med vid förhören när bröderna förhördes hade ambitionen att tillvarata barnens bästa.
Andra får bedöma min insats under den del av utredningen då jag kontaktades.
Jag vet, fast Olsson inte vill förstå det, att min input, på samma sätt som SKL och andra som konsulterades baserades på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Olssons personangrepp på mig följer ett trist mönster (jämför fallet Quick) och hör inte hemma i en seriös diskussion om rättsväsendets hantering av Kevin-fallet.
Sven Å Christianson
professor i psykologi
Stockholms universitet