Föreläsningen beskriver hur män och kvinnor som begår våldsbrott och sexualbrott tänker, handlar och utvecklas som förövare. Grova brottslingars psykologiska utveckling beskrivs, med fokus på de signaler och psykologiska mönster som under lång tid föregått de kriminella handlingarna. Flera förövare av grova våldsbrott och sexualbrott beskriver en djup ensamhet som infunnit sig redan från tidig ålder.

Under föreläsningen beskrivs vad som hänt förövaren fram till dådet. Vilka insatser hade eventuellt kunnat förhindra den destruktiva utvecklingen? Hur kan de tidiga signalerna upptäckas? Vilka är de rätta frågorna för att få farhågorna bekräftade?

Föreläsningen tar även upp aspekter kring simulerad glömska, lögnens psykologi och personlighetsstörningar. Därutöver beskrivs olika grunduppfattningar och metoder för gärningsmannaprofiler.

Format: 2-8-timmars föreläsning där teori och metodik exemplifieras med rättsfall

Heberlein skriver angående Svens bok I huvudet på en seriemördare:

Christiansson pekar också på erfarenheter av tidiga avvisanden, besvikelser och övergrepp som gemensamma nämnare hos våldsmännen. Männen berättar om hur de som barn försökt få omgivningen att förstå men misslyckats. De beskriver starka känslor av ensamhet och berättar om tidiga fantasier om sex och våld, som en sorts ventil. I princip samtliga har varit i kontakt med psykiatrin. Många av dem talar om känslor av värdelöshet, tomhet, ångest, isolering men flera av dem har också, trots känslan av att vara onormal, lyckats leva i någon sorts normalitet…

Christianson har skrivit en lika intressant som skrämmande bok, dessutom föredömligt fri från spekulationer. Hans förmåga att möta mördaren och pedofilen som människa, utan att ursäkta dem eller förminska deras ansvar, är imponerande. Låt oss hoppas att ”I huvudet på en seriemördare” blir läst av vårdpersonal och politiker och dess slutsatser omvandlas till praktik.

Ann Heberlein i Sydsvenska Dagbladet, 31 maj 2010